Torsdag natt
Svårt att somna, det  snurrar i huvudet och kryper i kroppen. Imorgon ska jag påbörja en ny behandlings period där jag kommer att få ett preparat som heter Herceptin SC som jag även fick vid mina tre första Cytostatika behandlingar i höstas. Då fick jag Herceptin i kombination med två andra preparat, nu kommer jag att få det ensamt. 

Herceptin SC är ett målinriktat läkemedel mot HER2-positiv bröstcancer. Den verksamma substansen i läkemedlet, trastuzumab, är en antikropp som liknar de antikroppar som kroppen själv producerar som skydd mot olika infektioner. Antikroppar är proteiner som känner igen och binder till andra proteiner i kroppen. Antikropparna i Herceptin SC söker sig enbart till HER2, det protein som finns på ytan av cancercellerna samtidigt som de aktiverar immunförsvaret och bekämpar cancercellerna. 

Idag har jag ingen cancer, vad man vet, utan den tumör jag hade togs bort när jag opererade bort mitt bröst och lymfkörtlar eventuella kvarvarande cancerceller har cytostatikan tagit hand om.  För att förhindra min kropp från att skapa nya cancerceller och tumörer kommer jag att strålas i 5 veckor (påbörjas om 1-2 veckor) Herceptin SC kommer jag att få var tredje vecka i ett år i sprutform. Efter strålningen kommer jag även att få tabletter jag ska äta dagligen i 10 år. 

Så kommande behandlingar är enbart i preventativt syfte. Skönt men ofattbart att jag inte längre har bröstcancer. Det var svårt och smärtsamt att få beskedet att jag hade bröstcancer i juli förra året så många känslor som infann sig. Rädsla, oro, ilska, ledsamhet. Nästan samma känslor infinner sig nu blandade med känslor av glädje och lättnad. Jag har lite svårt att greppa och omfamna beskedet att min cancer är borta, jag är fortfarande omtumlad av det beskedet och kan inte riktigt förstå det då min kropp är så trasig och trött efter all cytostatika. 

Om jag upprepar och ältar mig här på bloggen så beror det på att jag försöker förstå! 
Förstå det ofattbara. Att ena dagen vara livrädd och inte vilja dö, vägra acceptera att det ens är en möjlig utgång till att vara utom fara? Frisk? Är det ens möjligt att uttala sig om det? Kommer jag att i resten av mitt liv gå omkring och vara livrädd för att hitta nya knölar i mitt kvarvarande bröst? Kommer rädslan för nya tumörer ploppa upp varje gång jag känner mig sjuk eller hängig? Hur ska jag kunna lita på att mammografin jag kommer att göra 1 ggr per år verkligen talar sanning då den tumör jag tog bort inte syntes på mammografi plåtarna! 

Inte konstigt att jag har svårt att somna när det snurrar i huvudet och kryper i kroppen.
Anonym

Var ett tag sen jag var inne och läste. Så skönt att höra att behandlingen gått bra. Förstår att det är oerhört tuff tid för dig såhär efter en jättetuff behandling och mitt i en ny. Var stolt över dina framsteg och gläds åt att du varit så fysiskt stark i grunden. Du har verkligen kämpat hårt, jag har tänkt på dig mycket!

Massa massa kramar från hela familjen Brundin/Bengtsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress