Just nu befinner jag mig mitt emellan att leva fullt ut och att hålla band på mig själv så att jag inte springer så fort...

Jag har börjat arbeta halvtid dvs 4 timmar per dag vilket är helt fantastiskt och så kul. Men samtidigt jätte jobbigt då min kropp fortfarande är så trött, stel och sliten. 

Jag fortsätter dricka mina gröna drinkar varje morgon innan jobbet och tar mina promenader och gör min lymf massage för att hjälpa kroppen på traven. Jag har svårt att yoga eftersom jag har så ont i lederna och ljumskarna men jag har blivit helt besatt av Kundalini Shaking. Mina grannar måste tro att jag blivit tokig, en 1/2 timmes totalt okontrollerad galet härligt skakande som väcker varenda cell i kroppen och som gör underverk med min höger arm och hand som inte riktigt vill fungera som den ska. Den svullnar och värker och krånglar, inte jätte enkelt att få till en mått anpassad kompressions handske och ärm som inte klämmer och gör mina fingertoppar blå och iskalla. Millimeter prestation för att få till rätt tryck på rätt ställe för att undvika lymfödem.

Är tacksam att jag lever och att mina besvär är hanterbara med tanke på hur mycket smärta och ledsamhet min kropp genomlidit. 

Igår såg jag Vårens första tussilago som trotsigt slagit ut i skydd av husväggen på min parkering. 

På med solglasögonen och fullt ös i lurarna just nu har jag snöat in på

Loney Dear och Chris Stapleton

röster som lindar in mig i bomull... och gör mig stark.