Torsdag
Skrev precis ett långt känslomässigt inlägg som handlade om baksidan av rehabilitering och det jobb och den ångest som uppstår i vacuumet eller "glappet"  som uppstår mellan att vara dödligt sjuk och att bli frisk. Ett tillstånd som ena dagen lamslår mig, gör mig sängliggande, får mig att gråta eller ger mig super krafter så jag orkar gå ut och gå en promenad i skogen eller luncha eller skriva och vara kreativ. 

Dessvärre var det nog inte meningen att alla mina tankar och ord som idag var otroligt negativa och geggiga skulle få finnas på pränt  eftersom min telefon bestämde sig för att lägga av och dö en smula... hänga sig precis när jag skrev sista ordet och tryckte på publicera. 

En skänk från ovan för att bespara oss alla mina tankar eller en knuff från sidan för att få mig tillbaka i balans, tvinga mig av med offerkoftan, rätta in mig i ledet igen. Tvinga mig tillbaka till mod och tacksamhet vad vet jag! Borta är texten bra eller dåligt? Vem vet? Men gegget har släppt taget och horisonten ser ljusare ut och jag känner mig tömd på negativiteten som tryckte ner mig!

Nu behöver jag återhämta krafter och rycka upp mig och ta vara på de härliga stunder livet erbjuder idag. Tänkte börja med kaffe en grön häldodrink mitt dagliga samtal med min mor och sen lyssna på gårdagens sommarpratare Stina Wollter.

Jag fick iaf bada på midsommardagen 20 grader och flytvänligt

(null)

Tack Pia för att jag fick hänga i din ljuvliga rosen prunkande trädgård i några dagar trots min trötthet...

(null)