Torsdag kväll
Idag skulle jag ha fått min 5:e cellgiftsbehandling. 

Proverna jag tog i tisdags för att kolla levervärden mm. vara alla bra vilket känns jätte skönt.  Däremot har min förkylning inte velat ge med sig jag är fortfarande snuvig och jätte trött. Ingen feber tack och lov vilket enligt min läkare är ett bra tecken och tyder på att mina vita blodkropparna gör sitt jobb. Trots det så bestämmde läkarna efter lite diskussion att jag behöver vila och återhämta mig i ytterligare en vecka. Dels pågrund av förkylningen men också på alla biverkningar jag fått efter dom fyra tidigare behandlingarna som tärt rejält på mitt hälsotillstånd. Det kändes lite konstigt eller snarare snopet att åka hem med ogjort ärende från sjukhuset. Som om all den energi det tar att motivera och peppa mig själv inför varje ny behandling slösats bort i onödan. Energi som jag verkligen behöver! Samtidigt som det var och är skönt att slippa bli nerdragen i illamående, ont i kroppen och håglöshet träsket igen! Fast det slipper jag ju egentligen inte alls utan det jobbiga skjuts ju bara upp en vecka. Märkligt hur lätt det är att lura sig själv! 

En annan positiv konsekvens av dagens ogjorda behandling är att nästa behandling, alltså den sista (nr. 6 av 6) som var planerad till den 20/12 även den blir senarelagd med en vecka. Vilket då innebär att jag kommer att må bra över julhelgen när Nicole kommer hem från Madrid. 
Vilken julklapp, helt underbart att få umgås med båda mina barn, min mamma och resten av familjen i flera dagar. Utan att vara helt slut, illamående och påverkad av cytostatikan. Så ingenting ont som inte för något gott med sig.
Förhoppningsvis kanske jag tillochmed orkar bidra med några egen lagade veganska och vegetariska "måste" rätter till julbordet. Maten är ju halva nöjet med att fira jul. Trots att jag inte känner så mycket smak eller lukt så får jag förlita mig på att jag kommer ihåg hur den smakar och doftar!
Fredag morgon
Ligger i soffan och snörvlar priset jag får betala för min härliga lördag på stan. 

Det var så kul och energi boostande att äta lunch, prata, skratta och träffa så många jag känner. Med facit i hand skulle jag kanske inte ha kramats så mycket men det var så skönt att göra det och få så mycket kärlek och glädje. Något jag verkligen behövde och behöver. Börjar känna mig rätt tom och lite tröstlös. Dagarna är så långa och det blir svårare och svårare för mig att få dom att gå.

På torsdag får jag nr. 5 av 6 cellgiftsbehandlingar. Slutet är nära, den sista behandlingen får jag (om allt går som det ska) den 20:e december. Känns både skönt och skrämmande att det snart är över. Mer än hälften avklarade och ljuset börjar skönjas i horisonten! Samtidigt som det skrämmer för nu närmar sig stunden då jag får veta om cellgifterna gjort sitt jobb!  Kommer all min smärta, alla biverkningar, all min trötthet att ha varit värt det? Vad visar proverna och vad säger läkarna? Tankarna mal och jag vrider och vänder på alla olika tänkbara resultat. Även om jag varit smärtsamt medveten om processen och att den dagen kommer att komma så har tiden fram tills nu mer handlat om att orka och klara av cellgifterna än att tänka på framtiden! 

Men nu är framtiden inte så långt bort och den gör sig mer och mer påmind. Hur förbereder jag mig mentalt på det som kommer? Tänk om det inte alls gått bra? Vad gör jag då? Hur orkar jag då? Vad händer då? Vilket stöd får och behöver jag då? Vad gör sjukvården? 
Mitt huvud kokar. Jag vill inte tänka på att det kanske inte fungerat men jag känner samtidigt att jag inte kan låta bli. Det svåra är bara att jag inte har några svar så tankarna bara fortsätter utan att ha något att förankra sig på. 

Som tur är så har jag mitt "skapa" rum dit jag kan gå och försvinna in i en annan värld i några timmar när tankarna blir för mycket...
(null)

(null)

(null)


Söndag morgon
Dag tio efter senaste behandlingen. Vaknade klockan 5 i morse med huvudet fullt av bilder, meningar och ord från igår! 

(null)

Jag har svårt att beskriva med ord hur det känns i kroppen och huvudet nu när det gått några månader sen jag påbörjade kampen om att få tillbaka min kropp  men det känns viktigt för mig själv att försöka formulera mina känslor och tankar för att orka kliva upp varje morgon och gå och lägga mig i tid varje kväll. För att bibehålla rutiner och fortsätta drömma och sätta upp mål. Att fundera på vad framtiden bär med sig. Att fortsätta vilja saker. Att längta efter platser, möten, samtal!

Att gå ifrån att vara mitt uppe i livet, med en fullt fungerande relativt välbalanserad kropp som vaknar på morgonen pigg, möjligtvis något stel men dock sugen på dagens händelser till att vakna med en kropp som jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig av. Hur känns den idag? Annorlunda från igår? Öm? Yr? Illamående? Orkar jag idag? Vill jag idag?

Otroligt tacksam över att höstens mörker gör det lättare för mig att känna att det är "OK" att vara inne liggandes i soffan med en kopp te och ett oändligt antal (oftast) ointressanta serier rullandes på TV skärmen vilka jag ändå knappt kommer ihåg att jag sett dom dagar jag är som i dvala. Då jag egentligen längtar efter att orka plocka upp en bok och läsa mig igenom dagen eller ringa och prata bort nån timme med alla er som betyder så mycket i mitt liv. Ta en promenad. Bestämma lunch träff på stan. Åka och hälsa på på jobbet. Tvätta. Städa. Engagera mig i något behjärtansvärt projekt. Ta strid politiskt. Laga nyttig och hälsosam mat. Passa på att förkovra mig i något intressant nu när jag har tid! Det är nog det som är jobbigast att vilja men inte orka. Frustrationen är svår att tygla, att mentalt behöva resonera med sig själv, övertyga sig själv om att det är "OK" att bara vara. Det finns inga måsten ingen förväntar sig eller kräver att jag ska prestera och leverera. Ingen annan bara jag. 
Det krävs ork, styrka och till viss del mod att trycka undan det egna jagets förväntningar på sig själv! Att göra det på ett sjysst sätt utan att trycka ner, förminska eller göra illa sig själv. Att titta på vad det är JAG förväntar mig av mig själv och hur eller ens om mina förväntningar på mig själv är relevanta i mitt liv just nu? Hmm...vart kommer då alla förväntningar ifrån???

Igår var en bra dag! Jag vaknade pigg och glad och hungrig. Medveten direkt om att jag såg framemot en lång skön frukost innan  jag duschade, sminkade och klädde på mig för att promenera ner på stan, En dag tillsammans med Ingela, Anette och Helena. Lunch på 1891 och sen Lyslördag på torget.