Längtar så efter mer kraft och ork. Längtar efter Svante 

och våra promenader! Längtar efter luncher på stan! Biobesök! Umgänge!

Just nu orkar jag bara ta korta (väldigt korta) promenader runt kvarteret och då med sällskap! 

Tack Uffe å Svante för dagens promenad! (Tar tacksamt emot promenad sällskap from. nu även om dom från börja kommer att vara korta.)

Låter som och känns som att jag är 100 år! Helt galet men jag har så himla dålig kondis, får hjärtklappning och blir alldeles yr. Svårt att erkänna men så är det. Hela jag har liksom intagits av någonting oformligt, svullet,   degigt. En "ny" kropp formad av Cortison, cytostatika och en massa andra gifter. En kropp som inte beter sig eller ser ut som jag är van vid. Alla mina slemhinnor torkar och kliar, näsan spricker och blöder varje gång jag snyter mig, när jag kissar så kan jag nästan inte känna när jag slutat utan måste sitta kvar länge för att vara säker på att jag kissat färdigt. Smaken i munnen har blivit lite bättre men det är svårt att svälja känns som att strupen är mycket kortare och trängre vilket gör det läskigt att äta hårda okokta grönsaker och frukt. Mitt luktsinne är nästan helt borta och nu har jag även tappat mina ögonbryn och nästan alla ögonfransar. 

Inte konstigt att jag har svårt att somna då mina fötter, mest då hälarna, värker och det pirrar i benen. Samtidigt som jag mår lätt illa. 

Har precis läst igenom alla inlägg jag skrivit på min blogg. Wow helt otroligt hur mycket jag fått ur mig! Hur jävligt jag mått och hur mycket jag funderat. Så himla glad att jag dokumenterat i ord och bild hur hösten sett ut. För det är så mycket jag redan glömt bort eller förträngt eller helt enkelt inte hunnit smälta ännu. Så många känslor, så många tankar och funderingar kring mående, kost, rädslor, samhälle, relationer, måsten, förväntningar! 

Alla dessa tankar har även resulterat i lite konst. Både nya torsos och bilder som blev julklappar till mina barn, min syster och min mamma.