Söndag morgon
Dag tio efter senaste behandlingen. Vaknade klockan 5 i morse med huvudet fullt av bilder, meningar och ord från igår! 

(null)

Jag har svårt att beskriva med ord hur det känns i kroppen och huvudet nu när det gått några månader sen jag påbörjade kampen om att få tillbaka min kropp  men det känns viktigt för mig själv att försöka formulera mina känslor och tankar för att orka kliva upp varje morgon och gå och lägga mig i tid varje kväll. För att bibehålla rutiner och fortsätta drömma och sätta upp mål. Att fundera på vad framtiden bär med sig. Att fortsätta vilja saker. Att längta efter platser, möten, samtal!

Att gå ifrån att vara mitt uppe i livet, med en fullt fungerande relativt välbalanserad kropp som vaknar på morgonen pigg, möjligtvis något stel men dock sugen på dagens händelser till att vakna med en kropp som jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig av. Hur känns den idag? Annorlunda från igår? Öm? Yr? Illamående? Orkar jag idag? Vill jag idag?

Otroligt tacksam över att höstens mörker gör det lättare för mig att känna att det är "OK" att vara inne liggandes i soffan med en kopp te och ett oändligt antal (oftast) ointressanta serier rullandes på TV skärmen vilka jag ändå knappt kommer ihåg att jag sett dom dagar jag är som i dvala. Då jag egentligen längtar efter att orka plocka upp en bok och läsa mig igenom dagen eller ringa och prata bort nån timme med alla er som betyder så mycket i mitt liv. Ta en promenad. Bestämma lunch träff på stan. Åka och hälsa på på jobbet. Tvätta. Städa. Engagera mig i något behjärtansvärt projekt. Ta strid politiskt. Laga nyttig och hälsosam mat. Passa på att förkovra mig i något intressant nu när jag har tid! Det är nog det som är jobbigast att vilja men inte orka. Frustrationen är svår att tygla, att mentalt behöva resonera med sig själv, övertyga sig själv om att det är "OK" att bara vara. Det finns inga måsten ingen förväntar sig eller kräver att jag ska prestera och leverera. Ingen annan bara jag. 
Det krävs ork, styrka och till viss del mod att trycka undan det egna jagets förväntningar på sig själv! Att göra det på ett sjysst sätt utan att trycka ner, förminska eller göra illa sig själv. Att titta på vad det är JAG förväntar mig av mig själv och hur eller ens om mina förväntningar på mig själv är relevanta i mitt liv just nu? Hmm...vart kommer då alla förväntningar ifrån???

Igår var en bra dag! Jag vaknade pigg och glad och hungrig. Medveten direkt om att jag såg framemot en lång skön frukost innan  jag duschade, sminkade och klädde på mig för att promenera ner på stan, En dag tillsammans med Ingela, Anette och Helena. Lunch på 1891 och sen Lyslördag på torget.


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress