Idag är det dag fem, till skillnad från tidigare behandlingstillfällen då jag mått bra de första 2-3 dagarna så började jag må rejält dåligt redan första kvällen. Svårt att säga om det är min kropp som börjar bli så sliten att den inte orkar stå emot eller om jag även den här gången får alla biverkningar som finns. För det är så det känns! Alla de symptom som jag känner relaterar läkarna till kända biverkningar som bara tycks bli fler varje gång jag ringer eller träffar dom för att jag mår så dåligt. Vet inte om det var bra att jag inte visste om hur dåligt jag skulle kunna komma att må eller om jag mentalt klarat av detta bättre om jag vetat. Svårt att säga helt klart är dock att jag mår urdåligt.

Min kropp är så trött men längtar ändå efter långa promenader och stimulans. Så glad för att jag trots allt orkar och fortsätter att vara positiv och nyfiken och längtande, även om det ibland skapar kaos och ångest när jag inser hur lite jag faktiskt orkar vissa dagar. Dagar jag knappt orkar klä på mig eller äta eller ens prata i telefon. Men så finns det ju dagar då jag mår toppen nästan som innan jag blev sjuk. Då är det lätt att glömma dom tunga dagarna och bara njuta och tur är väl det annars hade jag nog inte stått ut!

Tiden har gått så fort jag är redan inne på cellgiftsbehandling 4 av 6 bara två omgångar kvar.