Måndag
(null)

Sitter i väntrummet på kirurgmottagningen på Sundsvallssjukhus å väntar på att få träffa bröstsjuksköterskan. Det är verkligen förunderligt hur tråkiga och sterila väntrum är! Här som så många sjuka svaga ledsna människor tillbringar alldeles för mycket tid. Undrar om vi patienter trots våra diagnoser skulle kunna känna oss lite glada och kanske tillochmed kunna få lite positiv energi om väntrummen istället var lite mer inbjudande och trevliga. Tänk bara vad lite härlig musik å lite växter skulle göra för att lätta på stämningen. En sidotanke så här i väntan...

Jag trodde att det jobbigaste med att operera bort ett bröst skulle vara att läka såret, vilket det faktiskt är! Men allt annat som är följder av det är faktiskt jobbigare. Som tex. hur svårt det är att hitta en skön sovställning i sängen när en är sydd från mitten av bröstkorgen till slutet av armhålan. Jag försöker ta hjälp av kuddar, som jag enarmad puffar in under kroppen å det vill jag lova är inte så lätt. Tur att jag har så många kuddar i min säng. Eller att hela höger arm fortfarande känns som när tandläkar bedövning börjar släppa. Ingen direkt känsel men en konstig nästan kittlande brännande smärta vid beröring. Å det dygnet runt oavsett om jag har kläder på mig eller inte. Eller alla problem som uppstår med sårvätska som inte kroppen själv tar hand utan som stannar kvar under huden och spränger och värker och måste tas bort.
För mig var beslutet om att ta bort höger bröst smärtsamt men inte svårt.  Jag bestämde mig tidigt för att det var viktigare att ta bort det som är sjukt för att ge resten av kroppen möjlighet att läka och bli frisk. Nu vet inte jag hur andra bröstcancer patienter tänker när det gäller att ta bort en del av sig själv som är så förknippat med ens kvinnlighet. Vilket ju ens bröst är. Men viktigast är ju ändå att överleva.  Jag vill leva, jag vill ha möjligheten att uppleva å förverkliga mer saker jag drömmer om än vad jag hittills hunnit med. Och då får priset för det vara ett bröst. 
På onsdag ska jag äntligen få träffa kirurgen och få veta vad dom hittade i mitt bröst och hur vi ska gå vidare. Fram tills dess för att inte bli galen av oro försöker jag göra saker som får mig att må bra. 
Högst på listan är Skogspromenader med Svante. Inte så långa men att få komma ut i skogen är underbart.   (null)

Sen detoxar jag dvs.renar min kropp från allt som cancerceller älskar. Vilket inte får mig att må särskilt bra just nu men kommer att göra mig gott om någon vecka eller två.
Bort med kaffe, vitt mjöl, socker, mjölkprodukter, alkohol, tobak å fisk. Kött har jag inte ätit på många år. Fy, vilken huvudvärk, illamående och trötthet jag känner. Hur kan det vara möjligt att en har stoppat sig själv så full med gifter genom den mat man ätit eller druckit så att kroppen mår så här dåligt av att göra sig av med dom. Tänkvärt även för den som inte har cancer. 
Å jag som älskar smågodis...å chips å vin!






Anonym

Hej Carina
Ville bara skicka dig en stor kram och tala om att jag tänker på dig.Tycker såklart att det är ledsamt att du och så många andra drabbas av denna jäkla sjukdom.Vill ändå säga något positivt och det är

Anonym

att det finns så många olika mediciner idag att ta till och att dom allra flesta blir botade faktiskt.Tiden går fort och snart har du plöjt dig igenom detta och står med arbetsbyxan på dig igen.Fuck jäkla knöl!Vi ses kram Anna W


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress