Jag ska tappa håret.

Vilket i sig självt inte känns jätte jobbigt med tanke på allt annat jag nu går igenom och kommer att gå igenom, men då slog det mig rätt i magen helt skoningslöst. Jag kände mig så liten, sårbar, rädd, ful, ensam, ledsen. Samtidigt som jag kände mig så väl mottagen och omhändertagen av frisören på HårMästarna som har en peruksalong på innergården. Så proffsig å kunnig. Med stor erfarenhet av att träffa kvinnor i min situation. Så inget fel i det men peruker är inte jätte sexiga eller för den delen snygga när dom hänger där på sina perukstockar. Jag hade sett framför mig lite glamour och flärd och svallande lockar. En ny Carina, en ny identitet jag skulle ikläda mig vid speciella utvalda tillfällen då jag bara skulle ha roligt, skratta och dricka goda drinkar!  Vilken härlig bild tagen rätt långt ifrån verkligheten. 

Lina och Nicole påpekade rättomgående att "det kommer bli som när du köper nya fräcka solglasögon som du känner dig cool i men aldrig använder för att du tycker att dom är lite för extrema och du tar dina gamla vanliga istället som du haft i 20 år" 

Hur rätt har dom inte i det! Hur många plagg eller för den delen skor eller solglasögon har jag inte i min garderob som jag verkligen älskar just för att dom är lite extrema, udda eller tokiga som sällan eller aldrig används för att jag inte riktigt vågar stå upp för dom eller för hur jag ser ut i dom. Lättare då att ikläda sig den vanliga gamla svarta så kanske jag inte syns eller sticker ut så mycket.  

Tillbaka nu till valet av peruk! Kontentan av det hela är att jag kommer att välja en kort peruk snarlik min eget hår så jag känner igen mig själv när jag bär den. Klokt eftersom jag ju kommer ha så mycket annat att bära på som tynger rent känslomässigt under hela den här resan. Tror dock fortfarande att det är sjal som blir min grej. Så många olika fina sköna varianter på turban som det visade sig finnas och jag fick möjlighet att prova. 

Sen har jag också fått vara med om att hälsa en ny familjemedlem till världen. Livet är verkligen spännande att leva och man ska aldrig ta något förgivet men inte heller utestänga sig själv från udda unika eller ovanliga händelse utvecklingar bara för att man väljer att bli ett offer eller väljer att inte förlåta och gå vidare. För det är så mycket saker som händer som en då inte får uppleva eller bli en del utav. 

Igår fick jag träffa den sötaste lilla killen jag träffat. Mina döttrars nya lillebror "Blixten" Ruda. 

Håkan och Mikaelas lilla underverk som kom i tisdags. Kärlek vid första ögonkastet! Så häftigt att sitta där med sin exman, hans nya kvinna, våra två barn och deras nya gemensamma barn. Det är livet det! Tänk vad viktigt det är att befinna sig i nuet och bejaka det. 

Infektionskänslig och med på tok för lite vita blodkroppar.