Stora ord som rymmer så mycket och samtidigt inger hopp om en ljus framtid. 

Efter min härliga men (väldigt) uttröttande Sthlm tripp fick jag min vanliga 3:veckors spruta och gick totalt i däck! Först nu börjar jag orka vara människa igen precis lagom till att det på måndag återigen är sprut dax!!!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Det går liksom för runt. Upp och ner och det känns som att det är väldigt långt kvar till oktober och den här efterbehandlingen är klar. 

Samtidigt som jag fortfarande mår dåligt och det är "lite" besvärligt till och från så märker jag ändå att det går åt rätt håll. Stora C släpper taget om mig mer och mer. Både fysiskt och psykiskt. Mitt hår växer, min hud har fått tillbaka sin elasticitet och jag ser inte längre sjuk ut, vilket i sin tur gör att jag för varje dag som går känner mig starkare och att jag nu kommer på mig själv med att inte ha tänkt på Cancer på flera timmar eller på hur jävligt det har varit.

Det kanske är därför som jag inte skrivit på ett tag nu. Behovet har liksom inte funnits på samma sätt som tidigare, även om orden existerat i mitt huvud så har dom inte sprängt mig som tidigare. Det är som att dom nu behöver ligga till sig lite längre innan det blir så fullt och trångt att dom bara måste ut. Att det är så ser jag som ett friskhetstecken. Ett steg på väg in i något annat. Till den känslan hör också att jag sedan en tid samtalar med en kurator om min mina tankar och rädslor och min upplevelse. Samtal som väcker eftertanke och utmanar. 

Idag började jag min dag med just ett sånt samtal. En bra start på den här dagen som sen följdes upp av ett cirkel träningspass, vilket jag redan nu känner kommer ge mig träningsvärk i morgon eftersom det var nån vecka eller två sen jag cirkeltränade sist.  Vardags yoga och promenader i all ära men det ger inte alls sån här träningsvärk. Och för att toppa dagen vilken isig redan innehållit tillräckligt med aktiviteter för min ork så hann jag med en inspirerande träff på Evonella Garden tillsammans med mina bröstsystrar i Olivia, Bröstcancerföreningen i Medelpad. 

Lustigt hur inköp av diverse nyttoväxter (tomater, gurka, chili, paprika och mynta) får mig att känna mig rik. Det borde ju vara tvärtom. Det är nåt magiskt med levande växter, doften och känslan av trygghet som omger en. 

Nu är jag fylld av intryck och känslor och helt slut. Har lovat mig själv att egentligen bara ha en inbokad aktivitet per dag men ibland går det inte att välja.

I måndags var jag och klippte mig för första gången sedan mitt hår börjat växa ut. Förvånande nog blev det en rejäl hög som låg på golvet när jag var färdig.

Min "nya" frisyr är nästan en kopia av den jag hade när jag var runt 25.

Lite mera grått bara istället för blonderat.

Känns som cirkeln är sluten. Och jäklar vad fin och slät och ung jag var...hoppas att jag fattade det då.