Nu har det passerat ganska många dagar sedan Eat up och min Vernissage.

Jag vill börja med att tacka Anna och Patrik på #StairCoffice för att dom gav mig möjligheten att visa vad jag under mitt år av sjukdom och ångest skapat. Jag vill också tacka er alla som kom och gav mig så mkt pepp och kärlek under de två veckor utställningen pågick. Nu är den nerplockad och får vila till sig lite på hemma plan så får jag se vad som händer i framtiden. Hade ju varit fantastiskt att få visa " torsona" och berättelserna bakom dom för fler kvinnor som kanske befinner sig i början, eller lever mitt i helvet eller just kommit ut hela (!!!) men rejält tilltufsade på andra sidan Bröstcancer mörkret. Får tänka en stund på den... tar gärna emot tips eller funderingar kring det!

Jag har precis börjar repa mig efter den känslostorm som fyllde mig och totalt fick mig ur balans både på ett bra och ett dåligt sätt. Mitt immunförsvar är tydligen inte riktigt redo för så många kramar... ännu!

Nu har jag två Herceptin behandlingar kvar dvs  15&16 av 17 st immuniserings sprutor för att hjälpa min kropp att orka stå emot ev nya cancer angrepp. För er som följt mig det senaste året och alla mina behandlingar så vet ni ju att jag mått rätt dåligt av alla de preparat jag fått. Min kropp har tagit rejält med stryk och ändå lyckas den bära mig varje dag. Den har inte gett upp trots att den protesterat högljutt, nu håller jag (nästan) andan och hoppas att den ska orka den här sista ansträngningen också. 

Jag märker att jag har svårare och svårare att hålla mitt mentala hälsotillstånd i schack och bevara min framtidstro och mitt glada humör. Stunderna av mörker och gegg jag kände i början av min sjukdom har börjat komma tillbaka och jag vaknar oftare på nätterna med bultande hjärta vettskrämd av de bilder som smugit sig in i mitt sovande jag. Bilder av död, sjukdom, otillräcklighet, ångest, ensamhet...

Funderingar på hur och när jag kan börja arbeta. Jag längtar så efter social tillhörighet, samtal i vardagen om något annat än sjukdom . Men vad händer om jag inte orkar! Hur gör jag då?

Sån tur att jag har en så bra arbetsgivare där vanan och förståelsen av rehabilitering är förankrad och processen ses som viktig både för arbetstagare som arbetsgivare.

Bland de konstverk jag visade på utställningen så är det ett som jag gillar lite extra eftersom det leker både med betydelsen av ordet och med vad/hur vi ser på den materia som opereras bort vid bröstcancer.

Verk: FÖRKASTADE

Nu är det snart Oktober Bröstcancer månaden  en månad där vi belyser BC lite extra. En påminnelse om alla som drabbas men också om alla dom som tack vare forskning och hälsovård klarar sig och lever ett gott liv länge efter avslutad behandling. 

Köp rosa bandet, stöd Cancer rehabfonden eller annat som passar dig men framför allt gå när du blir kallad på mammografi och undersök själv dina bröst på hemma plan 1 ggr i månaden. 

Ditt liv är värt det, jag lovar 💗