Trots att mina tankar snurrar omkring som aldrig förr och jag känner mig ömsom stark ömsom svag så är det nästan overkligt att jag kan känna glädje på riktigt. Det ger mig hopp om framtiden och ger mig jätte mycket pepp och kraft som jag verkligen behöver nu när jag ska rehabilitera mig tillbaka till livet!

Så den här veckan har jag börjat träna cirkelträning genom onkologen på sjukhuset inte riktigt den träningsform jag ägnat mig åt tidigare eller ens tänkt att jag gillar men tanken på gruppträning med människor som upplevt liknande sjukdoms tillstånd känns skönt, tryggt och utan krav. Ett rum där kropp och utseende inte spelar någon roll utan där själen och viljan att må bättre är det viktiga. Så skönt att omges av så mycket jävlar anamma, ärlighet, och hjälpsamhet. Helt galet att tänka att all denna kraft kommer ur så mycket lidande. Det gör en verkligen ödmjuk och skapar ännu fler tankar om livet och hur vi lever. Hur jag lever!

Lika snurrig och omtumlad som jag är av alla mina tankar blir jag också av dom saker som kommer fram i mitt skapande.

Just nu leker jag med olika bröstformer med eller utan ärr efter operationer...