Torsdag 2 dagar efter 1:a behandlingen
Så stark som jag kände mig i tisdags och så pigg jag såg ut när jag satt i sjukhussängen. Glad att jag nu börjat fotografera min resa då det är lättare för mig att verkligen känna och komma ihåg allt jag är med om. För det är rejält omtumlande, högt som lågt, mellan skratt och gråt. 

En helt ny värld som enbart handlar om en enda sak. Där tankens förmåga är av allra största vikt för att hålla mig något sånär mentalt frisk och inte falla ner i ångest och ledsenhet som jag vet kommer paralysera mig och ta bort mitt fokus på vad som är viktigt.

Känner att det händer saker i kroppen efter alla gifter och mediciner dom pumpade i mig i tisdags. Från början var jag mest trött, lite hes pga cortisonet jag druckit i 3 dagar. Dagen innan behandling, på  behandlingsdagen och igår. Vilket jag ska göra vid alla 6 cellgifts behandlingarna för att skydda hjärtat. 
Dom har konstaterat att jag har en cancerform som heter HER2-positiv bröstcancer. HER2 signalerar till cellen att växa så för att bekämpa att det sker så kommer jag att få en cocktail av olika mediciner som tillsammmans ska bekämpa att nya cancerceller bildas samt döda eventuella kvarvarande. 
Nr1: Perjeta, ett nytt unikt och målinriktat läkemedel mot spridd Her2- positiv bröstcancer. En  antikropp vars uppgift är att ta sig an proteinet som finns på ytan av cancercellen och hindra tumören från att växa samtidigt som de aktiverar immunförsvaret att döda cancercellerna. 
Nr2: Till det binder dom en antikropp som heter Herceptin som också binder till HER2. Tillsammans kompletterar och förstärker de två antikropparna varandra då de angriper HER2 på olika sätt. 
Nr3 : sen får jag Docetaxel som är själva cytostatikan. Cytostatika är cellhämmande läkemedel som förhindrar att cancercellerna delar sig eller växter. 

Idag är jag lika trött, lite hes men har också en förnimmande känsla i hela kroppen av att det bränner inne i mig. Super märkligt! En svävande känsla som förflyttar sig genom kroppen och gör mig ömsom varm ömsom kall , det liksom sticker till här och var inte nödvändigt vis så att det gör ont men det känns och är obehagligt. Även huden känns brännande och min ansiktsfärg är något mer röd än normalt.
(null)

Inte direkt smickrande bild men va faan det är ju så här det ser ut i min värld nu! Å selfies är inget jag brukar hänge mig åt. Får gå en kurs hos barnen😂
Trots att det inte gått många dagar så börjar jag bli rätt uttråkad, så konstigt för så trött som jag är så borde min hjärna vilja sova, vila. Men det vill den inte, den bombarderar mig med förslag på saker jag skulle kunna göra istället för att bara ligga och slappa...
Som att bli konstnärligare, måla om i gästrummet, kakla i köket osv, 
Skura golven eller putsa fönstren är också något som jag ängnar mina tankar åt. Det borde jag ha tänkt på att ha gjort innan får göra det inför nästa behandling den 18/9.




mickan

Du är alltid fin Carina ! <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress