Måndag
I morse vaknade jag och upptäckte att utslagen i mitt ansiktet, huvud och kroppen nu blivit röda blemmor som ser ut som förstadiet till acne som kliar och ömmar. Ska det aldrig ta slut!  Jag har sett att jag haft några få prickar tidigare men inte alls som det här. 

(null)

Syns kanske inte jättebra på bilden men jag kan lova att det ser betydligt värre ut i verkligheten! Och det känns, jag som nästan aldrig haft en finne i hela mitt liv. Var uppe på onkologen och blev undersökt. Enligt läkaren har jag fått en allergisk reaktion på någon av de tre preparat jag behandlas med som kräver cortison salva i några dagar. Min kropp har alltså klarat av att hålla emot fram tills nu, men hur blir det sen?

Så trött på att må pyton! Jag har ju sett fram emot att må bättre å bättre, kunna och orka ta promenader. Just nu pratas det ju så mycket om hur bra det är med fysiskt ansträngande aktiviteter och träning när en får cytostatika. Förstår bara inte riktigt hur jag ska orka träna när min kropp skriker av trötthet och hittar på massa andra jävligheter.  Tänker att jag inte riktigt förstår när i processen jag ska klara av det? Är det nu under de tre första behandlingarna som är dom tuffaste? Eller är det sen under dom tre senare som är lite lättare men har andra biverkningar. Är det bara jag som inte orkar eller klarar av träning. Är jag extra svag eller påverkad av biverkningar.  Klarar alla andra av att träna? Förstår självklart att träning är bra, det är det ju alltid men vetskapen om att jag borde men inte klarar av gör istället att jag känner mig värdelös och otillräcklig. Som om jag inte gör allt för att bli frisk och fri från min cancer. 

Hur jag än vrider och vänder på allt, hur mycket jag än försöker så vill kroppen något annat. Trodde nog inte att jag även i det här tillståndet skulle bli bedömd och värderad utifrån prestation. 

Får väl hoppas att jag lyckas vända dessa alla mina smärtor till att bli mina främsta styrkor när allt det här är över!

Anonym

Du är bäst vad eller hur du än gör för att vara cancerpatient är ett heltidsjobb om en så bara ligger i soffan och äter glass. Alla som säger något annat har inte koll på hur många aspekter av ”jobbigt” en cellgiftsbehandling innebär. Så nej du min prickiga cancerkompis, du gör det så jäkla bra! Bara genom att vara du.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress